Relevant kritik

Jag skulle vilja påstå att vården är ett område som präglas av en utilitarisk strävan hos samtliga partier. Så vitt jag kan förstå arbetar riksdagens samtliga partier mot en vård som är offentligt finansierad, tillgänglig för alla, och så effektiv som möjligt. Det är därför beklämmande att se att vårdfrågan nu används av flera vänsterdebattörer som ett verkyg för en allmän demonisering av borgerlig politik.

Oppositionslandstingsråden Ingela Nylund-Watz och Dag Larsson menar i dagens debattartikel i Svd att Vårdval Stockholm leder till att pengarna flyttas från fattiga förorter med många sjuka invånare till innerstaden och välbärgade villaområden med friskare invånare. Någon förklaring till varför reformen skulle leda till ett sådant resultat presenteras inte. Detta är samma bristfälliga argumentation som tidigare presenterats från socialdemokraternas håll.

Följden av att pengarna följer patienten skulle alltså vara att vårdinrättningarna lämnar de områden där det finns flest sjuka? Jag får det inte till att gå ihop. Särskilt inte när författarna i nästa andetag menar att det faktum att ersättningen grundar sig på hur många besök vårdcentralerna tar emot skulle leda till att patienter med flera diagnoser tvingas gå på flera korta besök istället för ett långt. Ursäkta mig, men innebär inte det att vårdcentralerna i fattiga förorter - där de flesta multisjuka patienter finns - sitter på en veritabel guldgruva?

Det är intressant att så många vänsterbloggar väljer att ta fasta på just detta passage i debattartikeln. ”Pengarna flyttas från fattiga förorter med många sjuka invånare till innerstaden och välbärgade villaområden med friskare invånare. Tydligare kan knappast den cyniska klasspolitik som Vårdval Stockholm innebär illustreras".

Tycker det är synd att debatten landar på denna nivå. Vårdval Stockholm är ett positivt initiativ till att öka tillgängligheten i vården men reformen kommer behöva kompletteras med fler idéer för att bli riktigt bra. Det vore bättre om energi lades på detta arbete istället för att sprida desinformation om de nya reglerna.

Gammelmedia: DN, Svd,

Bloggat: ett hjärta rött, den hälsosamma ekonomisten, jinge, svensson, sjölander

Klen uppslutning vid dagens demonstration mot FRA i Stockholm

Tillsammans med några tappra få deltog jag idag i demonstrationen mot FRA på Sergelstorg. Tyvärr hade stoppaFRAlagen.nu tidigare gått ut och uppmanat människor att inte delta vid dagens manifestation utan istället vänta till torsdagen den 3:e.

Uppslutningen var som sagt inte den bästa men jag skulle tro att vi var runt 50 personer, vilket inte allt för pjåkigt. Några bekanta ansikten var Maria Ferm (mp), Fredrik Westerlund som bloggar på Dyslesbisk och HAX. Det lär knappast bero på välvilja men det är tur att Expressen att inte visar en bild med lite vidare perspektiv vid sin artikel om demon. Det hade nog sett ganska tragiskt ut.

Glädjande är att demon i Göteborg enligt GP lockade ca. 1 000 personer. Med lite tur kommer vi kunna visa upp något liknande i Stockholm på tordag. Jag hoppas verkligen att det blir en större manifestation. Själv har jag redan nu tagit ledigt från jobb seneftermiddagen på torsdag för att kunna delta. Det är viktigt att inte Reinfeldt får som han vill och att frågan dör ut nu. Håller vi bara fokus till Almedalen så tror jag att media kommer hjälpa till en del att ta det vidare därifrån. Nyhetstorkan under sommaren lär göra det extra tacksamt för journaliser att stjäla sina nyheter från bloggosfären under semesterveckorna.

Gammelmedia: Svd, DN, DN

Bloggat: Syrrans granne, Bloggen Bent

Kommer jag stå själv på Sergelstorg imorgon?

För första gången i mitt liv tänkte jag imorgon helhjärtat delta i en demonstration. Nu visar det sig att det inte är säkert att demonstrationen går av stapeln. Enligt opassande blir det ingenting av demonstrationerna varken i Stockholm eller Malmö. På Stoppafralagen.nu står det att det istället är den 3:e som gäller för båda städerna.

Eftersom jag redan beställt biljetter till Stockholm tänker jag minsann stå på plattan och demonstrera imorgon om jag så ska göra det själv. Tycker det är lite synd att det kört ihop sig med datumen så här. Hade hoppats att detta skulle bli ett gott exempel på hur en folkrörelse som organiserar sig enligt en ad hoc-modell kan uppstå ur bloggosfären.

Jag kände till en början en viss skepsis till att överhuvudtaget gå, eftersom jag befarande att jag skulle hamna bland idel rödskägg. Efter att ha gjort lite efterforskningar på nätet verkade det dock som att en del vettigt folk hade för avsikt att gå så jag bestämde mig för att ta mig till Stockholm (är på semester). Blev hyfsat onöjd över nyheten att det kanske inte blir något av.

Lite oroväckande är det att SIFO-undersökningen som gjorts på aftonbladets uppdrag visade att inte ens hälften av de tillfrågade opponerar sig mot FRA-lagen. Jag trodde i ärligthetens namn att det skulle vara en mycket starkare opinion mot detta intrång i den personliga sfären, men tyvärr har väl inte alla haft möjlighet att sätta sig in i vad bestämmelserna egentligen har för innebörd.

Gammelmedia: Lena Mellin, DN, Sydsvenskan, Svd

Bloggat: Lazlo, Bloggen bent,

Ylva Johansson - en sann hypokrat

Det har idag kommit fram att Ylva Johansson yrkat avdrag för hushållsnära tjänster, eller gjort ett "pigavdrag" för att använda Johanssons egen terminologi. En del vänsterbloggar uttrycker förvåning över att Johansson får kritik. Jag tänkte ta mig ann att kort förklara för bland annat Svensson vad som leder fram till kritiken.

Ylva Johansson har tidigare varit starkt kritisk mot avdragsmöjligheten för hushållsnära tjänster eftersom det skulle innebära att en låglönemarknad för kvinnor etableras. Hon har även uttryckt farhågor om att städhjälp skulle leda till att män tar mindre ansvar i hemmet vilket skulle skada jämställdhetskampen. När nu Johansson själv utnyttjar "pigtjänster" väljer hon alltså att bidra till denna utveckling. Själv tycker jag att det är ganska självklart att hon får kritik för detta.

Sven-Erik Österbergs försvar av Johansson faller därför platt till marken. Till Svd säger han att "Det här har beslutats i demokratisk ordning av Sveriges riksdag. Det skulle vara ganska absurt om vi skulle säga att alla socialdemokrater, som har varit emot principiellt från början, absolut inte får använda det här". Johanssons motstånd har inte varit principiellt. Hennes kritik har grundat sig i vilka konsekvenser själva utförandet av arbetet har, dels för de som utför det, och dels för samhället i stort. Hon kan inte värja sig med att hon bara utnyttjar de möjligheter som står till buds. Det är inte självklart att ha städhjälp till att börja med.

För övrigt så har jag släktingar som arbetar med att städa och knyter därför näven i fickan varje gång jag hör en sossepamp kalla dem för pigor. Jag tycker det uttrycker ett stort förakt mot denna yrkeskår och jag kan i ärlighetens namn inte förstå hur de understår sig.

Även i de egna leden får Johansson utstå en del kritik. HBT-sossen menar att skattereduktioner slår mot skola, vård och omsorg. Hur man får ihop det resonemanget vet jag inte riktigt men inre splittring hos Rörelsen gläder alltid.

DN, Svd, AB

Det politiska engagemanget som dog i sin linda

Efter att ha kommit till klar insikt om min politiska hemvist i upptakten till förra valet har jag nu under en längre tid funderat på att ta steget fullt ut och engagera mig i ett parti. I flera månader har jag vridit och vänt på argumenten och funderat på vilket parti som bäst passar ett liberalt sinne. För några veckor sedan fattade jag mod och satte ihop en liten kravlista för att ha något att utgå ifrån när jag slutligen skulle fatta mitt beslut. Listan kom att innehålla följande punkter:

• Partiet skall ha en tydlig liberal profil i såväl ekonomiska som sociala frågor.
• Partiet skall arbeta för en förändring av de arbetsrättsliga reglerna, framförallt turordningsreglerna (sist in först ut)i 22 § LAS.
• Partiet skall arbeta för generella regler på beskattningsrättens område och inte bidra till att inkomstskattelagen ser ännu mer ut som en schweizerost än vad den gör idag.
• Partiet skall förhålla sig positiva till kärnkraft i väntan på alternativa energikällor.
• Partiet skall inte dagtinga med sin ideologi.

Eftersom vi har fyra borgerliga partier i vår riksdag så trodde jag i min naivitet inte att ovanstående punkter skulle vara svåra att bocka av och begav mig således iväg på en liten turné till de olika ungdomsförbunden.

Redan vid mitt första besök hos MUF så insåg jag att viss revidering av kravlistan nog skulle erfordras innan något av partierna kunde passera under min lupp. En närmare granskning av moderaterna visar att de inte alls anser att det finns någon anledning att förändra arbetsrätten (!) och inte heller tycker man att det finns någon egenvärde i att ha en skattelagstiftning som är överskådlig och inte leder till en massa merarbete för landets företagare. Förresten så var det inte heller säkert att det där med kärnkraft är en bra idé.

Hos LUF fick jag ett något bättre intryck av hållningen i de olika frågorna, särskilt vad avser energipolitiken. Tyvärr överskuggades det hela av en ihållande känsla av att killen jag pratade med bara sa vad han trodde att jag ville höra (men det kanske ligger i partilinjen det med?).

Eftersom KD är på tok för konservativa för min smak förärades inte KDU med ett besök.

Sista anhalt blev CUF och här började jag vädra morgonluft. För det första så var stämningen hos CUF mycket mer välkomnande än hos de andra ungdomsförbunden. Dessutom verkade människorna som samlats där i stor utsträckning ha befunnit sig i samma situation som jag själv tills alldeles nyligen. Samtalet kom att handla om hur pass stabil Centern är i sin liberala hållning som trots allt är relativt nyfunnen. När jag väl lämnade lokalen var det med en fast övertygelse om att jag äntligen hittat hem och att Centern var det ända alternativet för mig som liberal.

Sen kom FRA.

Min spontana reaktion när jag hörde Annie i talarstolen var glädje då jag för ett ögonblick uppfattade återremitteringen som en seriös respit och en chans för partiets medlemmar (en grupp som jag ju snart skulle tillhöra) att påverka riksdagsgruppen till att överge lagstiftningsinitiativet. När jag insåg att så inte var fallet blev jag riktigt jävla förbannad och i likhet med många andra riktades min frustration mot Annie och Federley som båda försökt plocka poäng på oss liberaler men inte kunde leverera när deras övertygelse väl satts på prov. Nu har jag dock sansat mig något och har kommit fram till att det inte går att hänga upp sig på detta, vilket jag anser vara min fulla rätt, särskilt då jag inte känner dem. Tyvärr visade det sig att Centerpartiet brast på den viktigast punkten av dem alla. ”Partiet skall inte dagtinga med sin ideologi.” Jag kan inte se att det är något annat än detta Centerpartiet gjort i frågan om FRA. Dessutom försöker Federley på sin blogg lägga ut dimridåer kring vad som faktiskt lett fram till lagen. Han hänvisar till och med till vänsterpartisten Alice Åström som något sorts moraliskt alibi (vilket bara det är smått motbjudande).

Efter lite moget övervägande så har jag landat i (för att parafrasera det som kommit att bli standardformuleringen för svikarna i riksdagen, se 1 2 3) följande beslut: Jag kommer inte att gå med i Centerpartiet. Jag kommer heller inte att kryssa Federley i valet 2010. Istället startar jag denna blogg i förhoppning om att på så sätt kunna delta i att påverka politiken (anspråksfullt så det förslår, jag vet, men många bäckar små). Med tiden hoppas jag kunna hitta ett mer effektivt sätt att arbeta med politiken, förhoppningsvis i ett partipolitiskt sammanhang.

Så är det… Tänkte lämna er med en kort rad från ett helt annat sammanhang men som på ett bra sätt visar mina tankar om FRA-lagen.

“I will not cease from Mental Fight, Nor shall my sword sleep in my hand”

- And did those feet in ancient time, William Blake